The Garden of Discordia

I år valde jag att skippa NärCon för Pride i Stockholm. Jag har i flera år velat gå på Pride, men aldrig haft möjlighet än möjligen glutta på en enstaka sak p.g.a. 1) jobb 2) NärCon 3) ingen att gå med.

I år flyttar konventet till en ny stad, jag har varit för stressad och jag har avsagt mig en massa ansvar i föreningen - det känns helt enkelt inte som om jag har så mycket att göra på Närcon! Dessutom har jag fått eminent Pride-besökarsällskap i form av marshtide och valborg! Först velade jag lite, eftersom det är många jag vill säga hej då till på NärCon, inför mitt Tysklandsår. Men de flesta av de personerna dyker ändå upp på Gackt-konserten och, jag vet inte, jag orkade helt enkelt inte.

Nu, när jag fått höra att Närconstaben muppar runt och bara vill ge ut sex fribiljetter (fast det var de som bad om två karaokerum) och ingen reseersättning (om vilket de sagt "jomen, ordnar sig nog" sen i mars), känner jag bara att jag har tröttnat på fasonerna hos en hel del konventsarrar.

Att läsa artiklar om Pride däremot, gör mig riktigt glad <3

Det är bra när man känner att man valde rätt ^_^